En dag lämnade katten lekstugan och flyttade in i huset där den tillbringade sina nätter under sängen i disklådan, den hade nämligen redan då helt egna idéer. Sophia bar katten tillbaka till lekstugan, hon gjorde allt för att ställa sig in men ju mer hon älskade dess snabbare var den i disklådan igen. När lådan blev för full skrek katten och då måste någon diska. Den hette Ma Petite och kallades Mappe.
Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en. Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?
Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre.
Om att älska någon – om än motvilligt – och om en envis liten vildkatt handlar Tove Janssons poetiska berättelse Katten. I den här Novellix-utgåvan samsas den med Ön, en historia om karghet och hav, tångbankar och tallar som är krökta av piskande vind.
